Vattendriven såg

Ramsåg som drevs med vattenhjul. Sågen uppfördes 1893-94. Tidigare var sågen belägen i det stora fallet strax bakom ”Jössebönninga”, torp nr 23. Den sågen byggdes 1834-35. Ramen hade upp till 8 blad. Med klotsar av olika tjocklek som lades mellan bladen, fick man olika tjocka bräder. Året 1945 sågade Mårten och Åke Forsberg virke till huset som uppfördes 1946. De sista som sågade var Knut Söderholm och Alex Berggren. Efter det var vattenhjulet obrukbart.

Sågen var ganska sinnrikt konstruerad. Det fanns två vattenhjul – ett större som drog sågramen och ett mindre som drog en vagn i vilken stocken låg. Vagnens rörelse framåt eller bakåt reglerades genom en spak som lyfte respektive sänkte det lilla vattenhjulet. När vattenstrålen låg på översidan av hjulet, drevs vagnen framåt mot såglbladen och när hjulet höjdes så att vattnet rann under hjulet, gick vagnen bakåt. Vagnen hade en tandad skena i underkant så att ett kugghjul kunde driva vagnen fram- resp. bakåt. Farten kunde regleras med mer eller mindre vatten på hjulet, det fanns nämligen en dammlucka i vattenintaget till såghuset.

För att få tillräckligt med vatten för en veckas sågning, byggdes en damm i bäckens utlopp från Fäbodsjön. Den bonde som skulle såga, öppnade dammluckan på morgonen och stängde den på kvällen. Utförligare beskrivning finns i boken, Omall Tjarn.

Stor bild

Stor bild

Stor bild

Åke Forsberg, 2005